Cargo check - bästa träningen!

Nu är det inte långt kvar till land, ETA tisdag morgon. Hittills har vi haft lastkontrollering, cargo check, varje dag, vilket innebär att man kollar så att alla bilar är ordentligt surrade och så. Nu när det gungar en del står bilarna och suckar, och då får man vara extra observant, så ingen surrning lossnar eller slackar. Har inte behövt träna någonting sen vi började med cargo checken, det är rätt jobbigt att kliva över sisådär 2000 bilsurrningar som sitter ungefär i knähöjd. Efter ett tag får man in tekniken, men då är det bara ungefär en muskel som tränas, den är fan massiv nu..

På tal om träning så har det inte blivit så mycket alls på den här resan. Jag skulle vilja skylla på rullningen men det vore att fara med osanning. Däremot är maten nyttig, det är bra. Eller nyttig och nyttig. Igår fick vi Wallenbergare, de godaste jag ätit. Imorgon blir det festmiddag då mässman fyller år, det ryktas om rödbetstimbaler till förrätt, oxfilé Wellington till varmrätt och så en nätt, vit chokladmousse med lingon. Tror det kan bli det bästa någonsin.

Idag har vi ägnat oss åt lite äkta sjömanskap, lagat trossar. Nålarna var minst sagt vassa, stora, tyget tjockt. Tamparna som var av syntet brände vi av med en gasolbrännare, lite som med tändare...fast större.. Men det blev riktigt snyggt, även om jag mest fick stå och se på. Som vanligt tyckte matroserna att det var alldeles för tungt och svårt för mig och idag orkade jag inte ryta ifrån. Jag ska skärpa mig!

Har även lyckats deala till mig att jag ska få låna en kamera; bilder kommer snarast! Tålamod, tålamod.

Upptäcksfärd på Atlanten.

Nu är vi ute på det stora blå. Gårdagen bjöd på mycket soligt och fint väder, dock en hel del dyningar. Idag är det som vanligt ute på Atlanten; grådis och vågigt.

Jag har tillbringat dessa två dagar inne på överstyrmans kontor, Ships office, även kallat "shit office", "chips office" etc. Jag tycker bäst om när det gör skäl för namnet chips office, vilket inte inträffat än.
Anledningen till att jag har varit där är för att jag lärt mig om båtens ballastsystem. Det är inte så ruskigt komplicerat som jag ville tro först, det gäller mest att öppna alla ventiler i rätt ordning och se till så att pumparna inte suger luft och så. Det är lite svårt att få förståelse för systemet när man sitter och klickar på symboler på en datorskärm, så jag har varit nere på upptäcksfärd i maskin och försökt lokalisera de olika tankarna och ventilerna. Mycket lärorikt! Så nu tror jag faktiskt att jag kan lite om det här..

Kvällen kommer bjuda på fyrmanswhist-turnering och lite barhäng. Saker känns mycket bra just nu!

Ankomst Southampton.

God morgon, mina damer och herrar. Vi ankommer strax till Southampton och avstigning blir på vår högra sida.
Dock skulle det bli svårt att stiga av på något annat håll, i och med att vår ramp är lagd åt styrbord, petitesser. Efter en knapp vecka med halvstabilt internet har jag nu kommit på knepet, surfa på nätterna. Folk här har en förkärlek för att sitta vid datorn lagom efter middagen och detta gärna med webkameror modell gigantiska, vilket gör internet olidligt segt för oss slösurfare.

Nu är vi alltså i Southampton, och kommer från Zeebrügge, en mycket pittoresk liten...håla... som bjöd på landgång en av kvällarna. Lastningen gick som en dans, man ska helt klart bli kompis med förmännen på stuveriet, då blir saker gjorda utan att man behöver bete sig som en man med mustasch och kraftigt höjd högerarm. Mycket trevligt.

Får jag som jag vill, så ska jag gå iland även här. Jag behöver köpa lite mer kläder, tro det eller ej. Jag var mycket restriktiv i mitt packande, och det var nog lite väl hårda bud under den sessionen. Tvättmaskinerna går i ett här, och det är svårt att få tid, så ett besök på Primark skulle vara guld. Tydligen så ligger vi i princip PÅ huvudgatan här, så någon timme eller två skulle räcka.

Efter detta blir det Atlanten och sen Halifax. Vi går ganska långt söderut, för att undvika en rad stormar, blir nog skönt. Kanske att vi till och med kan fylla poolen? På återhörande när internetet är stabilare.

Bremerhaven redd, dag 6 av hur många?

Mja, nu har vi legat ute på redden utanför Bremerhaven i snart en vecka, gungade av gamla reststormar från det Stora Landet i Väst. Inte helt okej, att bara kasta hit den blåst man inte vill ha.

Hur som; idag skulle vi gå in mot Bremerhaven för att börja lasta imorgon bitti vid 6-tiden. Eller egentligen skulle vi gå in nu i natt, men lotsarna ringde och meddelade att de tänkte komma med helikopter en halvtimme efter samtalet. Detta resulterade i en del stress, då brandteam ska stå beredda med brandslangar vid helikopterplattan, sjukteamet ska också vara redo på bryggan, en hel del skulle helt enkelt ordnas innan.
Sen skulle såklart även ankaret tas upp, det var där problemen började.. Det blåser som sagt en hel här, sisådär 20 m/s, och vi har blivit tvungna att lägga ut all kätting vi har för att kunna ligga kvar utan att försvinna iväg till Danmark el. dyl. Detta blev för tungt för ankarspelsmotorn som skar ihop, så nu försöker halva besättningen fixa detta med ca. noll reservdelar. Själv känner jag mig mest i vägen, flest kockar = sämst soppa..

Sammanfattningsvis hoppas jag att vi kommer in till kaj snart, man blir lite småtrött på att ligga och guppa här ute.


Problem två: alla matroser tycker jag jobbar på tok för fort och lyfter för tungt. Jag är ju tjej, bevars och då är man både svag och långsam.. "Easy, easy Miss!" är nog det vanligaste jag fått höra hittills. Det betyder alltså både att jag ska sakta farten och släppa det jag har för händer.
Karlar..

Bäst och sämst.

Gårdagens bästa: Tjejbastun efter middagen med efterföljande barhäng.
Gårdagens sämsta: Väckarklockan slutade fungera = försovning.

Dagens bästa: Trerättersmiddagen; Gravlaxtartar, baconlindad fläskfilé med ädelostsås och färsk sparris, rabarberpaj.
Dagens sämsta: Huvudvärken efter målande med tvåkomponentsfärg.

Gamla Nordsjön.

Gamla Nordsjön, som svallar och brusar
under vindarna växlande gång
sedan urminnes tider oss tjusar
din betagande, rytmiska sång.
Och jag känner hur skeppsdäcket svajar
vid din böljas förtrollande smek.
Medan stimmet av tumlare ilar fram.

Men det är skönt när man får lätta ankar
och sticka ut på böljorna de blå.
När vi passerar Doggers Bankar,
från fiskeflottan en hälsning vi få.
Varhelst en svensk sjöman på jorden vankar
har han Nordsjön i blodet ändå.
Därför hälsar han glatt med ett kraftigt: Hurra!
den gungande Nordsjön blå.



Det här har vi diskuterat idag, huruvida en sjöman faktiskt älskar havets våg eller inte. Vi kom väl mest fram till att det en sjöman älskar är plattvatten, solande och poolbad. Men visst är det lite mer spännande såhär; mellan storm- och orkanbyar hela dagen. Vi låg ju kvar till ankars för att slippa den värsta blåsten, men istället valde vinden att vänta på oss, och lurade bortom Skagen när vi kom dit.

Vi har fått låta vissa arbeten vara, för att det varken gick att vistas på eller under däck när det rullar så mycket. Jag gjorde ett tappert försök att fixa med bilsurrningar i förliga delen av lastrummet på högsta garagedäck, men illamåendet kom som ett brev på posten efter bara några minuter. Nu blir det till att vila bort det i hytten, resten av kvällen.

Liggetid i Malmö.

Nu har vi hängt här i Malmös frihamn sen i fredags, så jag längtar allt lite ut till havs. Ska bli spännande att få se hur rutinerna för avgång ser ut här. Man har lyxat till det från Wallenius sida med förtöjningsspel med automatbromsar, man behöver inte röra mer än ett pekfinger så har man spänt trossen. Hur ska jag nu få stora muskler?

Vi ska nu gå nedåt Bremerhaven till, och stanna där till den 13:e, kanske att man kan få komma iland och se lite Tyskland. sist blev det ju inte mycket av det i Hamburg, förutom flygplatsen..

Idag har jag bara jobbat på förmiddagen, med att städa på bryggan. Bestått av dammsugning av den största heltäckningsmatta jag sett i mitt liv, polering av lite navigationsutrustning och upptäckten att det hänger lurviga raggartärningar i framrutan, mitt under roderindikatorn.. Ett gökur har även fått äran att hänga uppe på bryggan, höll på att skrämma livet ur mig klockan nio, jag trodde liksom inte mina öron.
Eftermiddagen var solning på däck, tupplur, promenad på däck. Jag älskar det här!

Dag 0 - Malmö

Påmönstrad, äntligen! Här skiner solen, och jag hoppas på att den ska göra det några dagar till eftersom vi ska ligga till kaj här till på måndag. Första dagen har bestått av tidig tågresa hit till Malmö, en galen taxifärd till båten och sen började upptäcksfärden. Det är galet stort här, många plan (13!), och världens kanske godaste mat. Allt är kalas, hytten är fin, besättningen verkar mycket trevliga och jag har, som grädde på moset, fått arbetskläder i min egen storlek.

Eftersom klockan bara är sex kan jag inte riktigt med att sova än, jag måste ju jobba upp mitt sociala nätverk här, men kojen ser väldigt lockande ut.. Ska försöka hålla mig vaken till nio. Kontaktbar tills dess.

Dag -1 i Göteborg.

Så var det dags igen, praktikperiod två börjar imorgon. Närmare bestämt klockan 07.28 på Göteborgs central, när jag kliver på tåget mot Malmö där jag ska mönstra på. Denna gång ska jag tillbringa tio veckor på den något trinda fröken Aida, som är lillasyster i familjen Wallenius. 199 meter lång är hon, grönvit och stilig. Bilder får jag komma med lite senare.

Eftersom jag vet att jag är en sistaminuten-människa har jag såklart väntat till idag med att börja packa. Varför ändra på ett vinnande koncept? Kör på samma packlista som förra gången, kändes inte som att något saknades. Dock är det lite svårare den här gången, kommer befinna mig i både höst- och sommarklimat.

Vi ska, som den ser ut nu, gå neråt Europa till, för att sedan kasta oss över Atlanten till Kanada och USA (känns det igen?) och efter det till Mexiko och Panamakanalen. Som sagt. varför ändra på ett vinnande koncept..

Nu; pack-, städ-, diskdags!

Antwerpen i solsken.

Nu är vi tillbaka i Antwerpen efter en sväng i Göteborg. Jag fick åka hem! Det var fint att titta till lägenheten, läsa lite post och bara dricka en kopp te. Men jag märkte att jag längtade tillbaka hit, och när jag öppnade hyttdörren kändes det som att..jag kom hem, igen. Det tyckte jag om.

Resan ner hit bjöd på mycket vågor, dyning och en klass 2-varning från SMHI. Vi klarade det galant och jag börjar få ta lite större navigatoriskt ansvar. Som i att "Klara, nu är det du som kör"..

Vädret idag har varit strålande. Nu går jag vakt mellan 8-12 och har därför lediga eftermiddagar. Den här tillbringade jag på akterdäck med bara ben och solglasögon och bok. I februari! Jag älskar't!

Bildsamling och Liverpool.

Här har jag lagt upp alla bilder jag tagit hittills. Det är bara att ta för sig!

http://picasaweb.google.com/klara.ekstrom/AtlanticCompanion#

Idag har jag varit iland i Liverpool, kalasväder så man kunde sitta ute på en uteservering med solglasögon och mest bara bli glad av att se nya saker. Sen gick jag lite vilse, åkte tunnelbana och pratade med människor. Precis som jag vill ha det! Som grädde på moset handstyrde jag ut från hamnen, med lots. Allt gick jättebra, fick beröm av alla närvarande (inklusive kapten) och det värmde som bomull kring hjärtat. lite.

Mot Europa!

Nu samarbetar minsann Nordatlanten här. Idag bjöd hon (eller var det kanske fröken Golfström?) på 14 grader vid lunch och 11 grader i vattnet. Man blir nästan badsugen! Eller så kanske det känns fullt tillräckligt att översköljas av sjön när man står högst upp i cellguidarna för att beklä dessa med diesel för att lösa upp eventuell rost. Det var dagens enda syssla, dock tog den ungefär, sisådär 8 timmar.

Idag fick den glada nyheten att vi kommer få stanna i Liverpool 24 timmar, vilket torde innebära tid för att gå iland. Det var mycket välkommet då jag hittills bara hunnit gå iland i Halifax och New York. Jag är såklart mer än nöjd med detta, men visst är det ett fint avbrott i tillvaron att se något annat. För, jag tappar faktiskt inte bort mig här längre, jag slutade med det rätt nyligen, dock.

Imorgon börjar en ny epok av borttappning då jag ska få vara i maskin ett tag. Huvudmaskinen är 3,5 våningar hög, det finns oändligt många vrår och skrymslen, och det känns kalas!

Ordnat kaos på Atlanten.

Lite kaos här ute på Atlanten. En smärre hydrauloljeläcka i containerdelen på sisådär 500 liter har givit en hel del merjobb, kan man lugnt säga. Lite sådär så man får kräla runt i regnställ och skura med levang. Och oljelagret är ungefär 3 cm tjockt så det är en helt klart hyfsat stor yta som är täckt. Man kommer inte åt så bra, i och med att det står containrar precis överallt. Det går åt en hel del mantimmar på att göra i ordning det där, så det är massa jobb som blir liggande. Jag tror att de som mönstrar av i Göteborg är nöjda värre med att de gör det. Men jag tycker det är skoj att simma i klet.

Förmiddagen tillbringade jag inne i brännugnen för alla sopor ombord och sopat aska och även använt en vinkelkap för första gången. Det slog gnistor om oss..

Nätstabilitet.

Jag har just gjort en märklig upptäckt. Internet har varit instabilt och mycket fläckvis hela USA- och Kanadakusten, men nu när vi är ute på Atlanten går det minsann att lita på. Detta innebär att jag kan skriva mer, lägga upp bilder och vara kontaktbar på ett stabilt sätt.

Jersey Gardens och handstyrning.

Den senaste veckan har bjudit på strandhugg i såval Halifax, som jag nämnde tidigare, men också i det stora Äpplet. Vi var några som åkte till ett outlet-köpcentrum i Newark, Jersey Gardens, eftersom vädret inte tyckte att vi skulle åka in till Manhattan utan envisades med att vara blött och trist.

På tal om stort, så var ALLT stort där. Glasen de serverade margherita i, stolarna utanför butikerna, rulltrapporna. Det mest anmärkningsvärda jag såg var nog en kvinna som bar en baby på armen, inlindad i en filt. Dock hade barnet en något stel kroppshållning, vilket senare visade sig vara på grund av att denne var en docka.

Mitt senaste projekt ombord har varit att lära mig att handstyra. Det går till så att det vakthavande befälet eller lotsen ger en roderorder, t.ex. ”Babord 10°” eller ”Kom till kurs 264°” och så lägger man antingen tio graders roder åt babord eller den aktuella kursen som anges. Det svåra är mest att få en känsla för när man ska börja stanna upp giren genom att lägga motsatt roder, men det tror jag mest handlar om träning..

I slutet av veckan tänkte jag fixa en bildsammanfattning av veckorna som gått.

Snart i Halifax.

Ja, jag har varit borta från det här med att blogga de senaste dagarna. Folk har upprepade gånger försökte ge mig dåligt samvete; det lyckas.

Hur som. Atlanten är stor, men snart är vi framme i Halifax. Vi beräknas ta lots vid ett-tiden imorgon och därefter tror jag vi kommer till kaj vid tre. Ska bli väldigt spännande och skönt att få komma iland. Havet har gjort lite uppror på sistone. 26 m/s ger helt klart mycket sjögång och man blir rätt matt av det, även om sjösjukan lagt sig. Trött och full av blåmärken för att man ramlar in i saker..

De senaste dagarna har även bjudit på storstädning av hela inredningen, rostknackning i hyttduscharna, inventering av överlevnadsdräkter och utbyte av ljus på alla flytvästar. Idag ska vi nog förbereda ankomsten och kontrollera lasten, all surrning blir lite lös av sjögången.

Over and out.

Vår på atlanten.

Dagarna som gått har bjudit på varierande arbetsuppgifter, allt ifrån att vaska inredningen till sökövning efter fripassagerare. Dock börjar jag kunna så mycket att jag kan bocka av uppgifter i den, från skolan införskaffade loggboken. Det är det jag ska visa upp när jag kommer hem, som bevis på att jag gjort och lärt mig saker, så det känns fint att vara i fas.

Atlanten är fantastisk! Lite som att jag blir pirrig i magen på ett bra sätt (kanske även av lite småsjösjuka..) av storheten, helheten. Det är så galet överväldigande. Har inte siktat en båt på två dagar. Imorse sken solen och jag kunde sitta ute i lä med förmiddagskaffet och en bok. Nästan som att våren är här..

Engelska kanalen i snålblåst.

På grund av internetbrist har uppdateringen varit lite knapp. Men, till min förvåning finns uppkoppling mitt ute i Engelska kanalen. Det har börjat blåsa upp och jag känner att de där sjösjukearmbanden jag investerade i innan jag åkte kan komma väl till pass snart.

Igår fick vi ligga kvar i Antwerpen tolv timmar extra för att vänta på en (1) container.. Känns effektivt! Dock börjar vi bli rätt fullastade nu och det står containrar ända upp till femte lagret, som är det högsta (ett lager ovanför cell-guidesystemet, som är som räls som går lodrätt ner i lastrummen för att ställa containrar i). Jag fick klättra upp och kolla så att dessa var tillräckligt fastsatta, och då infann sig en höjdskräck jag inte erfarit innan, man såg ända ner till lastrummets botten..

Annars börjar jag få bra koll på hur man kör luckor och ramper och sådär, så det får jag göra själv nu. Känns stort! Man lär sig så snabbt av att få testa istället för att bara stå bredvid och titta på.

På nattvakten frågade min handledare om jag hade mask. Jag blev såklart lite ställd och undrade vad han menade, och han svarade att han trodde att jag hade mask för att jag åt varenda gång vi har kafferast. Det kan nog stämma, med maten, inte masken. Men maten här är så god! Det är husmanskost på hög nivå. Ärtsoppa och pannkaka på torsdagar, fläsk med löksås ibland. Men, gott!

En lugn dag 4.

Den här dagen har bjudit på många moments. Jag har fått mina arbetsskor ihopsatta med buntband, lyssnat till "When you say nothing at all" på filippinska med gitarrkomp, internet en hel dag, och påbörjan av ett tusenbitarspussel med motiv av franska fyrar.

Min senaste upptäckt är att allt här är så stort. Lite som att, om man letar efter en schackel kan man missa den för att man inte trodde att det fanns så stora, så man liksom hoppar över den. (man - jag..)

I övrigt har jag mest assisterat vid upphissning av säckar längst nerifrån lastrummet upp till däck, med hjälp av nocken på förtöjningsspelet. Nu börjar jag helt plötsligt förstå allt torrsimmande vi sysslade med i skolan..

Hamburg by night.

Nattens vakt bjöd på omväxlande arbete; rigga lotslejdare, lägga ut fartygets position i sjökortet, hålla utkik, anropa VTS:en. När jag vaknade efter frivakten och en allt annat än god förmiddagssömn låg vi till kaj i Hamburg och lossning och lastning av containrar och diverse annat var i full gång. Fick börja lite efter lunch, då jag var tvungen att uppsöka sjukhytten. En förmodad öroninflammation lägger lite sordin på humöret, men några alvedon senare kunde jag jobba på som vanligt. Det var då lastkontrollering och man blir rätt varm av att klättra runt över stock och sten, i fullt ytterställ, i lastrummet, och sparka på kättingar..

Jag tappar förresten bort mig hela tiden här, båten är ett gytter av korridorer och lastrum och jagvetintevad. Men jag tänker att för varje gång jag hittar tillbaks till min hytt så har jag lärt mig något nytt.

Hamburg by night (utsikt från min hyttventil..)

Första dagen.

Första natten ombord avklarad. Likaså mina två första vakter. Och jag har fått prova på så många saker som jag inte trodde man skulle få göra. Jag går tillsammans med min handledare, som har mig som sin högra hand, eller hjälpreda. Det innebär att jag får göra allt som han gör, och gå med på hans vakter. Jag har alltså jobbat mellan 13-17 och från avgången i Göteborg vid 23-04. Sällan har jag sovit så gott som imorse.

Jag bor fint, stort. Inredningen i hela fartyget är läskigt enhetligt oförändrad sen 1984. Men, jag lär mig nog tycka om mörkt trä, skogsgröna väggar och gulddetaljer..