Mot Europa!

Nu samarbetar minsann Nordatlanten här. Idag bjöd hon (eller var det kanske fröken Golfström?) på 14 grader vid lunch och 11 grader i vattnet. Man blir nästan badsugen! Eller så kanske det känns fullt tillräckligt att översköljas av sjön när man står högst upp i cellguidarna för att beklä dessa med diesel för att lösa upp eventuell rost. Det var dagens enda syssla, dock tog den ungefär, sisådär 8 timmar.

Idag fick den glada nyheten att vi kommer få stanna i Liverpool 24 timmar, vilket torde innebära tid för att gå iland. Det var mycket välkommet då jag hittills bara hunnit gå iland i Halifax och New York. Jag är såklart mer än nöjd med detta, men visst är det ett fint avbrott i tillvaron att se något annat. För, jag tappar faktiskt inte bort mig här längre, jag slutade med det rätt nyligen, dock.

Imorgon börjar en ny epok av borttappning då jag ska få vara i maskin ett tag. Huvudmaskinen är 3,5 våningar hög, det finns oändligt många vrår och skrymslen, och det känns kalas!

Ordnat kaos på Atlanten.

Lite kaos här ute på Atlanten. En smärre hydrauloljeläcka i containerdelen på sisådär 500 liter har givit en hel del merjobb, kan man lugnt säga. Lite sådär så man får kräla runt i regnställ och skura med levang. Och oljelagret är ungefär 3 cm tjockt så det är en helt klart hyfsat stor yta som är täckt. Man kommer inte åt så bra, i och med att det står containrar precis överallt. Det går åt en hel del mantimmar på att göra i ordning det där, så det är massa jobb som blir liggande. Jag tror att de som mönstrar av i Göteborg är nöjda värre med att de gör det. Men jag tycker det är skoj att simma i klet.

Förmiddagen tillbringade jag inne i brännugnen för alla sopor ombord och sopat aska och även använt en vinkelkap för första gången. Det slog gnistor om oss..

Nätstabilitet.

Jag har just gjort en märklig upptäckt. Internet har varit instabilt och mycket fläckvis hela USA- och Kanadakusten, men nu när vi är ute på Atlanten går det minsann att lita på. Detta innebär att jag kan skriva mer, lägga upp bilder och vara kontaktbar på ett stabilt sätt.

Jersey Gardens och handstyrning.

Den senaste veckan har bjudit på strandhugg i såval Halifax, som jag nämnde tidigare, men också i det stora Äpplet. Vi var några som åkte till ett outlet-köpcentrum i Newark, Jersey Gardens, eftersom vädret inte tyckte att vi skulle åka in till Manhattan utan envisades med att vara blött och trist.

På tal om stort, så var ALLT stort där. Glasen de serverade margherita i, stolarna utanför butikerna, rulltrapporna. Det mest anmärkningsvärda jag såg var nog en kvinna som bar en baby på armen, inlindad i en filt. Dock hade barnet en något stel kroppshållning, vilket senare visade sig vara på grund av att denne var en docka.

Mitt senaste projekt ombord har varit att lära mig att handstyra. Det går till så att det vakthavande befälet eller lotsen ger en roderorder, t.ex. ”Babord 10°” eller ”Kom till kurs 264°” och så lägger man antingen tio graders roder åt babord eller den aktuella kursen som anges. Det svåra är mest att få en känsla för när man ska börja stanna upp giren genom att lägga motsatt roder, men det tror jag mest handlar om träning..

I slutet av veckan tänkte jag fixa en bildsammanfattning av veckorna som gått.

Snart i Halifax.

Ja, jag har varit borta från det här med att blogga de senaste dagarna. Folk har upprepade gånger försökte ge mig dåligt samvete; det lyckas.

Hur som. Atlanten är stor, men snart är vi framme i Halifax. Vi beräknas ta lots vid ett-tiden imorgon och därefter tror jag vi kommer till kaj vid tre. Ska bli väldigt spännande och skönt att få komma iland. Havet har gjort lite uppror på sistone. 26 m/s ger helt klart mycket sjögång och man blir rätt matt av det, även om sjösjukan lagt sig. Trött och full av blåmärken för att man ramlar in i saker..

De senaste dagarna har även bjudit på storstädning av hela inredningen, rostknackning i hyttduscharna, inventering av överlevnadsdräkter och utbyte av ljus på alla flytvästar. Idag ska vi nog förbereda ankomsten och kontrollera lasten, all surrning blir lite lös av sjögången.

Over and out.

Vår på atlanten.

Dagarna som gått har bjudit på varierande arbetsuppgifter, allt ifrån att vaska inredningen till sökövning efter fripassagerare. Dock börjar jag kunna så mycket att jag kan bocka av uppgifter i den, från skolan införskaffade loggboken. Det är det jag ska visa upp när jag kommer hem, som bevis på att jag gjort och lärt mig saker, så det känns fint att vara i fas.

Atlanten är fantastisk! Lite som att jag blir pirrig i magen på ett bra sätt (kanske även av lite småsjösjuka..) av storheten, helheten. Det är så galet överväldigande. Har inte siktat en båt på två dagar. Imorse sken solen och jag kunde sitta ute i lä med förmiddagskaffet och en bok. Nästan som att våren är här..

Engelska kanalen i snålblåst.

På grund av internetbrist har uppdateringen varit lite knapp. Men, till min förvåning finns uppkoppling mitt ute i Engelska kanalen. Det har börjat blåsa upp och jag känner att de där sjösjukearmbanden jag investerade i innan jag åkte kan komma väl till pass snart.

Igår fick vi ligga kvar i Antwerpen tolv timmar extra för att vänta på en (1) container.. Känns effektivt! Dock börjar vi bli rätt fullastade nu och det står containrar ända upp till femte lagret, som är det högsta (ett lager ovanför cell-guidesystemet, som är som räls som går lodrätt ner i lastrummen för att ställa containrar i). Jag fick klättra upp och kolla så att dessa var tillräckligt fastsatta, och då infann sig en höjdskräck jag inte erfarit innan, man såg ända ner till lastrummets botten..

Annars börjar jag få bra koll på hur man kör luckor och ramper och sådär, så det får jag göra själv nu. Känns stort! Man lär sig så snabbt av att få testa istället för att bara stå bredvid och titta på.

På nattvakten frågade min handledare om jag hade mask. Jag blev såklart lite ställd och undrade vad han menade, och han svarade att han trodde att jag hade mask för att jag åt varenda gång vi har kafferast. Det kan nog stämma, med maten, inte masken. Men maten här är så god! Det är husmanskost på hög nivå. Ärtsoppa och pannkaka på torsdagar, fläsk med löksås ibland. Men, gott!

En lugn dag 4.

Den här dagen har bjudit på många moments. Jag har fått mina arbetsskor ihopsatta med buntband, lyssnat till "When you say nothing at all" på filippinska med gitarrkomp, internet en hel dag, och påbörjan av ett tusenbitarspussel med motiv av franska fyrar.

Min senaste upptäckt är att allt här är så stort. Lite som att, om man letar efter en schackel kan man missa den för att man inte trodde att det fanns så stora, så man liksom hoppar över den. (man - jag..)

I övrigt har jag mest assisterat vid upphissning av säckar längst nerifrån lastrummet upp till däck, med hjälp av nocken på förtöjningsspelet. Nu börjar jag helt plötsligt förstå allt torrsimmande vi sysslade med i skolan..

Hamburg by night.

Nattens vakt bjöd på omväxlande arbete; rigga lotslejdare, lägga ut fartygets position i sjökortet, hålla utkik, anropa VTS:en. När jag vaknade efter frivakten och en allt annat än god förmiddagssömn låg vi till kaj i Hamburg och lossning och lastning av containrar och diverse annat var i full gång. Fick börja lite efter lunch, då jag var tvungen att uppsöka sjukhytten. En förmodad öroninflammation lägger lite sordin på humöret, men några alvedon senare kunde jag jobba på som vanligt. Det var då lastkontrollering och man blir rätt varm av att klättra runt över stock och sten, i fullt ytterställ, i lastrummet, och sparka på kättingar..

Jag tappar förresten bort mig hela tiden här, båten är ett gytter av korridorer och lastrum och jagvetintevad. Men jag tänker att för varje gång jag hittar tillbaks till min hytt så har jag lärt mig något nytt.

Hamburg by night (utsikt från min hyttventil..)

Första dagen.

Första natten ombord avklarad. Likaså mina två första vakter. Och jag har fått prova på så många saker som jag inte trodde man skulle få göra. Jag går tillsammans med min handledare, som har mig som sin högra hand, eller hjälpreda. Det innebär att jag får göra allt som han gör, och gå med på hans vakter. Jag har alltså jobbat mellan 13-17 och från avgången i Göteborg vid 23-04. Sällan har jag sovit så gott som imorse.

Jag bor fint, stort. Inredningen i hela fartyget är läskigt enhetligt oförändrad sen 1984. Men, jag lär mig nog tycka om mörkt trä, skogsgröna väggar och gulddetaljer..