I lördags var vi i Manila för att följa med tredje- och fjärdeårseleverna på simulatorkörning. Detta var deras femte respektive sjätte körning under hela utbildningen, jag skäms när jag tänker på hur mycket vi har fått använda våra simulatorer i skolan.. Det var på det hela taget en schysst anläggning, påkostad och fin. De hade läst precis samma kurs som vi läste innan vi åkte = extra spännande att se hur de läste den!
När vi observerat klar gick vi och "mallade" lite, som sig bör. Planen var The Mall of Asia, Filippinernas största köpcentrum, men vi fick nöja oss med åtta-nio stycken som var sammankopplade i någon form av ljusgård.. Dock börjar det tappa tjusningen att fönstershoppa när man gör det så ofta, jag förstår inte hur det kan vara skoj varenda söndag..
Det blev inget födelsedagskalas i lördags men väl kyrkbesök i söndags. En surrealistisk upplevelse, från början till slut. Kyrkan låg i en turkos lagerlokal av korrugerad plåt på en industritomt, inne satt man på plaststolar framför en scen där det pågick någon form av powerpointpresentation under hela gudstjänsten. Den visade även sångtexten till låtarna man sjöng, varför hela tillställningen fick något slags karaoke-skimmer över sig. Folk var väldigt...hängivna på ett lite läskigt sätt, men stämningen var trevlig och det avslutades med att vi fick en bön lästa till oss. Nu kan jag checka av det på min livslista!
Nu har vi spenderat eftermiddagarna på hemmaplan, vilket har varit skönt. Då har vi farfarn i huset som fungerar som hustomte. Han envisas med att prata Tagalog, vilket är förståeligt då hans engelska är knapp, men det tar liksom aldrig riktigt slut, han pratar på som bara den. Och så kan man svara på svenska och ha en ganska trevlig, om än kort pratstund, då den inte riktigt leder någonvart. Gullig är han i alla fall, nästan inga tänder och väldigt kort, precis som det ska vara!
Power Point-gudstjänst...? Vart är den här världen på väg?
SvaraRadera