Nät vi kom fram till hamnen vi skulle åka från, Batangas, skulle vi hitta rätt båt utan att bli totallurade på pengar, vilket inte var det lättaste när det tillkom massa extrakostnader som såklart inte annonserades ut direkt. Men, tillslut satt vi i en sån där lång båt med hemmagjorda pontoner på sidorna, byggda av bambustammar, som knakade oroväckande. När vi skulle dra upp ankaret och äntligen styra iväg, så fastnade såklart ankarlinan i propellern. Man skulle då kunna tro att besättningen skulle leta fram någon form av verktyg eller liknande, men det som drogs fram var ett cyklop. Biffen fixades och vi var äntligen påväg! Det var ganska vågigt och det stod på uppsatta skyltar att man skulle hålla i eller ha på sig flytväst under hela resan. Det struntade vi i och kom fram hela ändå.
Sabang var ett trevligt ställe, mest inriktat på dykning. Hade varit fint att få titta runt och upptäcka lite omgivningar, men det fanns det inte tid till, när vi höll på med dykkursen. Sparar det till Palawan kring jul, istället. Man har verkligen fått mersmak och vill helst åka på en gång men vi har några rapporter att skriva till vår kurs, så vi får snällt hålla oss hemma.
Häromdagen blev vi bjudna på buffé av och med högsta hönset i skolan, någon form av rektor, el. dyl, på ett superflashigt hotell i Manila. Det var som att komma till himlen. Allt vi saknat i matväg fanns där, rökt lax, sushi, caesarsallad, kapris, bröd som inte var sötat, choklad, kaffe, ostbricka, rödvin... Låg på gråtens rand nästan hela tiden, av lycka.
Nu är vi tillbaks på vår ris- och nudeldiet och det känns inte riktigt lika roligt som innan..
Ännu länge sedan du skrev något på bloggen. Skärpning!
SvaraRadera