Äventyret fortsätter

Veckan har gått väldigt snabbt, ändå är det svårt att förstå att vi bara varit här sedan i tisdags. Har hunnit hända så mycket sen dess..
Vi har slutat med havregryn till frukost, det var dyrt och inte så hemskt gott. Nu köper vi istället frukost av en russinskrynklig tant som kommer förbi huset klockan sex på morgonen och ropar något vi ännu inte förstår, men som borde betyda något i stil med "kom och köp!". Hon har en uppsjö av rätter, nya varje morgon. Vi har provat på (reserverar mig redan nu för stavfel..) Lugo, någon sorts soppa med gryn och ett kokt ägg. Helt okej, mättande och bra. Pancit, lite av en favorit, som är nudlar med grönsaker, kyckling och lime. Sopol, en soppa med makaroner, kött och lite obestämbart. Också helt okej. Man kan avsluta med en efterrätt i form av mjuk riskaka med rostad kokos, tillagad i bananblad. En rätt och en efterrätt till det facila priset av 30 pesos = 6 kronor. Billigt och fantastiskt spännande!

Vi är fortfarande precis lika uttittade som innan, i Supermallen som ligger nära oss gömde sig expediter, fnissade, bakom disken när vi kom. Vi har även blivit fotograferade, man känner sig väldigt uppmärksammad, utan att egentligen alls förtjäna det. Mycket märklig känsla..

Schemat för våra veckor här börjar på uppbokat, imorgon ska vi på födelsedagskalas hos en tjej, vars son fyller två år. Ska bli riktigt spännande att se hur ett sånt spektakel går till. På söndag ska vi följa med familjen vi bor hos till kyrkan, någon form av Gospelkyrka ska det vara, enligt utsago. Efter det, kanske lite "malling" om man vill gå in för den filippinska livsstilen. Malling innebär att man går till närmaste galleria och fönstershoppar järnet, helst hela dagen.

Overall, en mycket bra känsla infinner sig när man är här. Kanske speciellt under transporterna som är så härligt dödsföraktande så det liknar ingenting. Vi åker tricycle, en moped med sidovagn, som det normalt får plats fem filippinare i. Det är inte detsamma som fem svenskar, kan tilläggas, varför det känns som att hjulen ska vika sig inåt och sidovagnen ska lossna när vi åker. Att tänka på säkerhet går inte alls, då blir man säkerligen galen. Därför kör vi på den mer glada stilen..